Högsta förvaltningsdomstolen bekräftade Traficoms tolkningar om användning av kakor

I båda fallen är det fråga om Transport- och kommunikationsverket Traficoms beslut från år 2023 och 2024 som ålade att användningen av kakor på webbsidor ska motsvara förutsättningarna i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014). Avgörandena bekräftar att tröskeln för att frångå skyldigheten att begära samtycke är hög.

Undantag från samtycke ska bedömas snävt

I beslutet KHO:2026:64 bedömer högsta förvaltningsdomstolen användningen av kakor för personifiering och leverans som möjliggör produktion av specificerat innehåll.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att användningen kakor för personifiering förutsätter användarens samtycke. Avgörandet bekräftade att undantaget från begäran av samtycke ska tolkas snävt. Vid bedömningen av nödvändighet är det särskilt betydelse av vilken tjänst användaren av webbplatsen uttryckligen har begärt. En aktör som vädjar till undantaget ska visa tillräcklig utredning över att förutsättningarna för undantaget uppfylls.

Samma regler tillämpas på onlineinbjudningar

I beslutet KHO:2026:64 bedömde högsta förvaltningsdomstolen också huruvida bestämmelserna om kakor även kan tillämpas på onlineinbjudningar. I samband med onlineinbjudningar kan användarens terminalutrustning förmedla information till exempel om webbläsarens eller apparatens egenskaper.

Högsta förvaltningsdomstolen fastställde att onlineinbjudningar innebär sådan användning av uppgifter som registrerats på en terminalutrustning som avses i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Därmed omfattas de av samma förutsättningar som användningen av kakor.

Det ska vara lika enkelt att avvisa kakor som att ge sitt samtycke till dem

I det andra prejudikatet (KHO:2026:65) bedömde högsta förvaltningsdomstolen om användarens samtycke hade lämnats frivilligt. På webbplatsen var det möjligt att godkänna alla kakor redan på den första nivån i verktyget för samtyckeshantering, medan det var möjligt att avvisa andra kakor än nödvändiga kakor först på den andra nivån i verktyget.

Knappen för att godkänna kakor var tydligt markerad med en avvikande bakgrundsfärg. Knappen "Avvisa alla" för att avvisa kakor framhävdes däremot inte på samma sätt som det övriga innehållet. På verktygets första nivå fick användaren inte heller någon direkt och tydlig information om hur man kunde avvisa kakor som kräver samtycke.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att mekanismen gjorde det möjligt att ge samtycke enkelt och snabbt samt styrde användaren mot detta val genom knapparnas färgsättning. Att avvisa samtycke framgick inte lika tydligt, och för användaren var det avsevärt långsammare och mer komplicerat att göra det. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att samtyckeshanteringsmekanismen påverkade användarens valfrihet på ett otillbörligt sätt och att samtycket därför inte kunde anses ha lämnats frivilligt.

Avgörandet understryker att användaren måste ha en genuin valfrihet när samtycke begärs.

Prejudikaten kan läsas på högsta förvaltningsdomstolens webbplats

Prejudikaten HFD:2026:64 och HFD:2026:65 kan läsas i sin helhet på finska på högsta förvaltningsdomstolens webbplats